onsdag 3 juni 2009
En sak till...
Träffade en kompis som jag nog inte sett på de senast 10 åren i lördags. Hans första kommentar var: "Edshage, du har ju inte förändrats ett dugg sen jag såg dig sist."
Student...
Nu har jag redigerat det tidigare inlägget så många ggr att jag skriver ett till. Kläderna jag köpte var tydligen ett studentpaket... Passar ju utmärkt - för jag väger ungefär lika mycket nu som när jag tog studenten:-)
Klar!?
Efter en tung 40årsfest i lördags ställde jag mig på vågen på Söndag eftermiddag: - 94,9!! 17,3 kg på 6 veckor. Jag e klar! Fast alla säger att det e nu det börjar...
Nåväl - festen i lördags tog jag mig igenom på numera traditionellt vis. Mycket vatten och pulver. Festade till med en "bar" till efterrätten. Körde hem vid 0200 o vaknade pigg o alert vid 0745! Det e ju bud på att fortsätta med det - att vara nykter alltså (pulvret klarar jag mig utan...). Så gött! Vi får väl se, men mindre sprit blir det! F.ö. massvis med härliga positiva kommentarer! Kul!
Så - vad händer nu... Jo, en veckas upptrappning. Ett mål mat om dagen (lunch):
Nåväl - festen i lördags tog jag mig igenom på numera traditionellt vis. Mycket vatten och pulver. Festade till med en "bar" till efterrätten. Körde hem vid 0200 o vaknade pigg o alert vid 0745! Det e ju bud på att fortsätta med det - att vara nykter alltså (pulvret klarar jag mig utan...). Så gött! Vi får väl se, men mindre sprit blir det! F.ö. massvis med härliga positiva kommentarer! Kul!
Så - vad händer nu... Jo, en veckas upptrappning. Ett mål mat om dagen (lunch):
- En handflata kokt fisk
- En knytnäve kokta grönsaker
- En knytnäve kokt potatis
Halleluja.....
I övrigt är det Pulver... Men bara en vecka till!!
Och hur var det att äta då? Nja, i måndags hade jag med mig egenlagat - och det var ingen omvälvande upplevelse. Mest att det var mycket mat och att jag blev väldigt mätt... Men igår åt jag lunch på restaurang, ungefär enligt ovanstående - det var fantastiskt!!
Kan lugnt säga att "Gubbarna" i magen har tagits på sängen av detta. De har haft 6 lata veckor. Pytsat runt lite soppa, och vatten. Bryskt väckta av att det dimper ner fast föda innebär att de far runt som studsbollar där nere. = Det kör en del i magen...
Tydligen kommer jag gå upp lite igen, men det kan jag ta. Det e otroligt många som kommenterar med typ: "nu får det va bra" "du börjar se ut som en planka", " du e alldeles hålögd". Intressant! O teorin om att kvinnor e mer ytliga än män håller ännu!
Stod brevid min kollega igår. Alla ansåg att jag var för smal och att han såg OK ut. Han e 1.88 o väger 85. Alltså ungefär lika lång och 10kg mindre än jag. Hmmm - det där med vad man förväntar sig spelar en viss roll. Jaja - bara avundsjuka!
Om nån undrar om matmåtten ovan så återkommer jag. De kommer spela en viss roll i mitt liv framöver..
Kan också meddela att "gelén i påsarna" nu i princip försvunnit! Nu e det bara "påsarna" kvar. Den interna kostymen hinner inte me - har gäddhäng både här o där. Stod inget om det i biverkningarna. Får kanske göra en kroppslyftning till slut...
torsdag 28 maj 2009
54
Foton ropas det på. Kom hit så får du se själv säger jag! Jag har faktiskt inget foto på hur jag ser ut nu, men jag har ett som jag mentalt har inpräntat på näthinnan:
Hmmm...
Självförnekelseresonemanget (nu snackar vi konstiga ord!) gick ungefär så här:
"ser inte så himla bra ut, men det är ju hur man sitter liksom... kroppen trycks liksom ihop, osså e jag ju helt avslappnad. I vanliga fall håller jag ju in allt, liksom... liksom..."
Ja - inget jag e speciellt stolt över, men skotska T o alla andra: Jag ser inte ut så här nu!
Då - som svar på en fråga jag fått - såg mina matvanor ungefär ut så här:
Men nu till en lite mer upplyftande berättelse. Jag hade faktiskt en grym upplevelse i Onsdags, men innan jag kommer till det lite bakgrund:
Första dagen i detta Pulverliv gick jag förbi en reklamskylt för "Brothers". De hade erbjudande på kostymer. Jag har varit inne på Brothers förut, men det har i princip inte funnits nåt jag kunde få på mig. Jag bestämde mig då för att där skall jag köpa min nästa kostym!
Så - i Onsdags klev jag in på Brothers - i Örebro av alla ställen. Gick fram t expediten o sa: "jag skulle vilja köpa en kostym." "Visst" gnällde hon, "vilken storlek?", varpå jag svarade "jag vet inte". Hon tittade lite underligt på mig så jag tillade att jag "gått ner 15kg på 5 veckor". Hon tittade nu än mer underligt på mig. Detsamma gjorde paret som letade jacka till mannen. Det blev lite uppståndelse, men jag placerades i ett provrum och expediten bar dit diverse plagg för provning. Jag vet om ni kan förstå känslan när jag där får säga att "Nej, tyvärr men den är för stor, har du den i mindre storlek" ................ GRYMT!
Jag har skrivit detta förut men (för nya läsare) - tidigare har jag letat storlek som passade och sen hoppats på att det var hyfsat utseende på plagget. Många affärer - typ HM, Brothers, Zara etc har i princip inte varit lönt att gå in i. Har provat, insett att jag är för FET, och gått ut igen... Detta var så gööööööött.
Från att tidigare varit ca storlek 58 (har väl tryckt i mig i nån stor 56a också) så e det nu storlek 54 som gäller!
Hmmm...
Självförnekelseresonemanget (nu snackar vi konstiga ord!) gick ungefär så här:
"ser inte så himla bra ut, men det är ju hur man sitter liksom... kroppen trycks liksom ihop, osså e jag ju helt avslappnad. I vanliga fall håller jag ju in allt, liksom... liksom..."
Ja - inget jag e speciellt stolt över, men skotska T o alla andra: Jag ser inte ut så här nu!
Då - som svar på en fråga jag fått - såg mina matvanor ungefär ut så här:
- Frukost: Två mackor, med smör o ost. 1/2 liter mjölk.
- Lunch: Möjligen en sallad med knäckemacka. Annars typ Dagens. Vatten
- Mellanmål: Inget
- Middag: Typ Korv stroganoff, med mycket ris! Vi snackar ett lass! 3/4 liter mjölk
- Efter middagen: Resterna av stroganoffen o riset
- När Stora & Lilla A gått och lagt sig: Det jag hittade i skafferi, frys eller så. Ofta en liter glass med chokladsås.
- Till helgen - kanske 2 flaskor vin, godis och lite annat som man kunde unna sig!
Men nu till en lite mer upplyftande berättelse. Jag hade faktiskt en grym upplevelse i Onsdags, men innan jag kommer till det lite bakgrund:
Första dagen i detta Pulverliv gick jag förbi en reklamskylt för "Brothers". De hade erbjudande på kostymer. Jag har varit inne på Brothers förut, men det har i princip inte funnits nåt jag kunde få på mig. Jag bestämde mig då för att där skall jag köpa min nästa kostym!
Så - i Onsdags klev jag in på Brothers - i Örebro av alla ställen. Gick fram t expediten o sa: "jag skulle vilja köpa en kostym." "Visst" gnällde hon, "vilken storlek?", varpå jag svarade "jag vet inte". Hon tittade lite underligt på mig så jag tillade att jag "gått ner 15kg på 5 veckor". Hon tittade nu än mer underligt på mig. Detsamma gjorde paret som letade jacka till mannen. Det blev lite uppståndelse, men jag placerades i ett provrum och expediten bar dit diverse plagg för provning. Jag vet om ni kan förstå känslan när jag där får säga att "Nej, tyvärr men den är för stor, har du den i mindre storlek" ................ GRYMT!
Jag har skrivit detta förut men (för nya läsare) - tidigare har jag letat storlek som passade och sen hoppats på att det var hyfsat utseende på plagget. Många affärer - typ HM, Brothers, Zara etc har i princip inte varit lönt att gå in i. Har provat, insett att jag är för FET, och gått ut igen... Detta var så gööööööött.
Från att tidigare varit ca storlek 58 (har väl tryckt i mig i nån stor 56a också) så e det nu storlek 54 som gäller!
måndag 25 maj 2009
Verkligheten...
Lovade ju att komma tillbaka till verkligheten.
Verkligheten är att jag slitit med bygge på landet hela långa helgen, därför blev det inget skrivet. Verkligheten är att under mitt slit kommer ett gäng damer vandrande på vägen nedanför där jag bygger, anförda av Eningens L. Vad har de gjort och vill tala om? Jo naturligtvis thailändsk mat som de precis lagat, ätit och sörplat i sig - verkligen... Kontrade snabbt med ett erbjudande om pulver. Det nappade inte!
Verkligheten är att jag gått ner till 97,4 kg i morse. Nu e det banne mig, verkligen, inte långt kvar! Verkligheten är att jag måste göra, ytterligare ett, nytt hål i bältet. Det glappar verkligen! Verkligheten är att det var "endast" 1,6 kg ner på en vecka..., men det var bara FETT!! Really!
Verkligheten är att det e många som anser att: "Nu får det räcka. Du börjar bli för smal. Det e inte snyggt". Verkligheten är att det e mest tjejer som säger det. Intressant! Gillar det draget hos det motsatta könet, utseendefixerade o ytliga! Killar snackar bara om hur det känns o hur jag mår o annat tjafs!;-)
Verkligheten är att jag - än så länge - lyckats få en människa till att skriva in sig på det jag håller på med. (Låter som man lägger in sig på mentalvården - o det e kanske inte så långt därifrån!)
Realistiskt - är att jag får börja äta igen om ca 2 veckor! Yeahaa!
Troligt är att jag kommer köpa ny kostym denna veckan eftersom 40års kalas hägrar till helgen, och jag e inte så intresserad av att gå dit o se ut som jag tar täten i säckhoppningstävlingen!
Fullkomligt osannolikt och inte ens i närheten av verkligheten är att att jag skulle vräka i mig leverpastejmacka nu, men sablar va gott det hade varit!!!
Verkligheten är att jag slitit med bygge på landet hela långa helgen, därför blev det inget skrivet. Verkligheten är att under mitt slit kommer ett gäng damer vandrande på vägen nedanför där jag bygger, anförda av Eningens L. Vad har de gjort och vill tala om? Jo naturligtvis thailändsk mat som de precis lagat, ätit och sörplat i sig - verkligen... Kontrade snabbt med ett erbjudande om pulver. Det nappade inte!
Verkligheten är att jag gått ner till 97,4 kg i morse. Nu e det banne mig, verkligen, inte långt kvar! Verkligheten är att jag måste göra, ytterligare ett, nytt hål i bältet. Det glappar verkligen! Verkligheten är att det var "endast" 1,6 kg ner på en vecka..., men det var bara FETT!! Really!
Verkligheten är att det e många som anser att: "Nu får det räcka. Du börjar bli för smal. Det e inte snyggt". Verkligheten är att det e mest tjejer som säger det. Intressant! Gillar det draget hos det motsatta könet, utseendefixerade o ytliga! Killar snackar bara om hur det känns o hur jag mår o annat tjafs!;-)
Verkligheten är att jag - än så länge - lyckats få en människa till att skriva in sig på det jag håller på med. (Låter som man lägger in sig på mentalvården - o det e kanske inte så långt därifrån!)
Realistiskt - är att jag får börja äta igen om ca 2 veckor! Yeahaa!
Troligt är att jag kommer köpa ny kostym denna veckan eftersom 40års kalas hägrar till helgen, och jag e inte så intresserad av att gå dit o se ut som jag tar täten i säckhoppningstävlingen!
Fullkomligt osannolikt och inte ens i närheten av verkligheten är att att jag skulle vräka i mig leverpastejmacka nu, men sablar va gott det hade varit!!!
onsdag 20 maj 2009
Fladder
Har tidigare nämnt att den märkliga vågen håller koll på vad kroppen består av och vilka delar det e som jag tappar vikt i. Tyvärr har jag tappat lite för mycket vikt (helt enligt mig själv) på muskler o annat jämfört med fett. Detta börjar, tillsammans, med gravitationen (som jag också nämnt tidigare) ge märkbara symptom.
Tidigare satt liksom fettet fast lite överallt på kroppen. Typ som en sån där ”fettdräkt” som används i tv-serier etc. Det var förhållandevis jämnt utspritt o for inte omkring när man rörde sig (relativt sett!!). Nu har fettet i princip försvunnit på vissa delar av kroppen, medan det på andra ställen finns signifikanta lager kvar... Det som nu e kvar sitter inte riktigt fast...
Om man tänker på det som att man tejpar fast en påse med gele så bra man kan, t.ex(!) på brösten. Sen hoppar man omkring. Efter ett tag börjar tejpen lossna o geleklumpen fladdra omkring. Precis så är det för mig nu! O hur kul e det när man tränar?! Hoppa omkring med två påsar gele som fladdrar på brösten... Va! Gelepåsarna finns även strax ovanför höften – lovehandles (mer om dessa senare) - samt på några fler, mindre relevanta ställen. Hela detta resonemang motsäger emellertid teorin om att jag karvar bort årsringar inifrån. Jag har nämligen inte lagrat upp fettet i denna strukturen över åren... Möjligen e det så att de/det som nu får fettet att försvinna inte hittar fram till det längre, eftersom det ligger ”insnott” i en påse. Istället börjar de/det karva på närliggande muskler, ben, senor eller vad det nu e.
Förstår att ni som eventuellt läser detta börjar undra vad pågår i huvet på den här dåren. I know – men nåt måste jag ju fundera över när jag tränar, sitter på trista möten, skall somna eller lyssnar på ”Barn är ett folk” för 8 gången i rad i bilen!
Lovehandles – nu kommer ytterligare ett osannolik resonemang! – Dessa måste uppstått via någon dominant gen hos nån av mina föräldrar eller i någon annan generation. Jag e nämligen inte ensam om att ha sådana i min familj. Dessutom verkar det som att de inte är speciellt beroende på vad jag väger, utan de finns där ändå. Jag tror, om det var möjligt, att om jag kunde banta bort hela mig. Alltså om jag skulle försvinna helt, så skulle det sista som fanns kvar av mig vara - just det – två lätt darrande lovehandles!
Jaja – skall sluta nu. Lovar komma tillbaka till verkligheten i nästa resonemang!
Tidigare satt liksom fettet fast lite överallt på kroppen. Typ som en sån där ”fettdräkt” som används i tv-serier etc. Det var förhållandevis jämnt utspritt o for inte omkring när man rörde sig (relativt sett!!). Nu har fettet i princip försvunnit på vissa delar av kroppen, medan det på andra ställen finns signifikanta lager kvar... Det som nu e kvar sitter inte riktigt fast...
Om man tänker på det som att man tejpar fast en påse med gele så bra man kan, t.ex(!) på brösten. Sen hoppar man omkring. Efter ett tag börjar tejpen lossna o geleklumpen fladdra omkring. Precis så är det för mig nu! O hur kul e det när man tränar?! Hoppa omkring med två påsar gele som fladdrar på brösten... Va! Gelepåsarna finns även strax ovanför höften – lovehandles (mer om dessa senare) - samt på några fler, mindre relevanta ställen. Hela detta resonemang motsäger emellertid teorin om att jag karvar bort årsringar inifrån. Jag har nämligen inte lagrat upp fettet i denna strukturen över åren... Möjligen e det så att de/det som nu får fettet att försvinna inte hittar fram till det längre, eftersom det ligger ”insnott” i en påse. Istället börjar de/det karva på närliggande muskler, ben, senor eller vad det nu e.
Förstår att ni som eventuellt läser detta börjar undra vad pågår i huvet på den här dåren. I know – men nåt måste jag ju fundera över när jag tränar, sitter på trista möten, skall somna eller lyssnar på ”Barn är ett folk” för 8 gången i rad i bilen!
Lovehandles – nu kommer ytterligare ett osannolik resonemang! – Dessa måste uppstått via någon dominant gen hos nån av mina föräldrar eller i någon annan generation. Jag e nämligen inte ensam om att ha sådana i min familj. Dessutom verkar det som att de inte är speciellt beroende på vad jag väger, utan de finns där ändå. Jag tror, om det var möjligt, att om jag kunde banta bort hela mig. Alltså om jag skulle försvinna helt, så skulle det sista som fanns kvar av mig vara - just det – två lätt darrande lovehandles!
Jaja – skall sluta nu. Lovar komma tillbaka till verkligheten i nästa resonemang!
tisdag 19 maj 2009
Självbild
Igår, eller i förrgår när jag skulle gå och lägga mig sa stora A: "Du ser ju sjukligt smal ut". Detta föranledde mig att återvända till spegeln i hallen (naturligtvis till den nya punkten, med den nya belysningen..) och jag kunde bara hålla med. Ser ju sjukligt smal ut!
Well - hur kan det gå ihop. 189 cm lång, 99 kg och tycker jag ser sjukligt smal ut... Det e nåt med självbilden i hjärnan som inte riktigt hänger med. På nåt vis har jag vant mig vid den tidigare bilden och nu fattar jag liksom inte att jag har bytt skepnad. Eller...
Kanske inte konstigt att jag inte endast får positiva kommentarer - även om de överväger med 97-3. Några har en bild i sin hjärna av att jag skall se ut som Jan Stenbeck. O gör jag inte det så är det inte bra. De har - precis som jag - inte riktigt hunnit me i hjärnan. Eller så har de hunnit med, men tycker att det var bättre förr. Men man väljer ju själv vad man tror på (För jag ser ju naturligtvis såååå himla mycket bättre ut nu;-)).
Inser att jag kanske halkat iväg från mitt primära syfte med hela den här grejen: Att förbättra hälsan. Hmm - den där fåfängan gör sig mer och mer påmind. Rysare!
Nå - nock för idag - har lite tankar kring vilka det är som säger vad samt också varför jag tappar muskler o inte fett. Kommer imorgon eller nån annan dag. Skotska T och mamma - ni får helt enkelt ge er till tåls;-)
Well - hur kan det gå ihop. 189 cm lång, 99 kg och tycker jag ser sjukligt smal ut... Det e nåt med självbilden i hjärnan som inte riktigt hänger med. På nåt vis har jag vant mig vid den tidigare bilden och nu fattar jag liksom inte att jag har bytt skepnad. Eller...
Kanske inte konstigt att jag inte endast får positiva kommentarer - även om de överväger med 97-3. Några har en bild i sin hjärna av att jag skall se ut som Jan Stenbeck. O gör jag inte det så är det inte bra. De har - precis som jag - inte riktigt hunnit me i hjärnan. Eller så har de hunnit med, men tycker att det var bättre förr. Men man väljer ju själv vad man tror på (För jag ser ju naturligtvis såååå himla mycket bättre ut nu;-)).
Inser att jag kanske halkat iväg från mitt primära syfte med hela den här grejen: Att förbättra hälsan. Hmm - den där fåfängan gör sig mer och mer påmind. Rysare!
Nå - nock för idag - har lite tankar kring vilka det är som säger vad samt också varför jag tappar muskler o inte fett. Kommer imorgon eller nån annan dag. Skotska T och mamma - ni får helt enkelt ge er till tåls;-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)